Jag brukar skriva krönikor i Camino. Tidigare hade jag någon sorts stående trendspaningsspalt men i förrförra numret blev jag flyttad* till att skriva en längre ”riktig” krönika under rubriken ”Tilltänkt”. Temat för det aktuella numret var drömmar.
– Vad ska den handla om, finns det några särskilda direktiv? frågade jag.
– Nej, skriv vad du vill, sa chefredaktören.
– Den kommer bli ganska flummig, sa jag.
– Flummigt är bra, sa chefredaktören.
Så jag skrev på. Blev till och med – för absolut första gången i hela mitt liv – klar en dag innan deadline. Och när det väl var färdigflummat och inlämnat så blev det annat ljud i skällan minsann. ”…vi tycker att den är lite för flummig och känner att…”
Där fick man för att lämna in i tid. Jag fick vackert skriva om, bytte ämne och passade på att säga en del av vad jag tycker om reklambranschen. Men nu skulle jag vilja veta vad du tycker. Vilken gillar du bäst?
Nöjd med rubben
Den flummiga: krönika KatarinaGröndahl 090916
Den publicerade: Krönika KatarinaGröndahl 090930
* något oklart om det ska ses som en uppgradering (mer utrymme, ordinarie krönikeplats) eller nedgradering (från varje nummer till, öh, var tredje kanske?).
Stål och reklam 
10 januari 2010 kl. 22:42 |
Detta var svårt, men den flummiga har en ton som tilltalar min själ. Det är inget fel på den andra, men den flummiga är så skönt poetisk…
10 januari 2010 kl. 22:55 |
Det var otroligt skönt att få vara hur flummig som helst. Synd att det inte höll hela vägen. Reklamkrönikan har jag haft i åtanke länge, men hade velat göra en grundligare och mer konkret egentligen.
10 januari 2010 kl. 22:48 |
Hej!
Jo, jag gillar nog den andra bäst, men idén med den första är finfin. Metaforen ”kliva ner i gropen” har för mig en negativ klang, medan du här menar något positivt. Dessutom tror jag ibland när man har ett viktigt budskap (vilket du onekligen har!) att det är bättre att gå lite mer rakt på sak. Jag gillar verkligen att du skriver om det här. Jag är på andra sidan (miljövetare) och tänker ofta på hur mycket skit det finns till reklam, och vem som egentligen bär ansvaret… Vad exponerar man för värderingar genom reklam, och är det bara företaget som är ansvarig? Så, tack för detta! Kram på dig!
10 januari 2010 kl. 22:59 |
Tack själv!
Ibland blir man onekligen förvånad över vad folk ställer upp på och sätter sitt namn på. Jag tänker på det flerar gånger om dagen, det är det som gör att man blir så kluven till hela sin bransch. Men det är ju till för att förändras.
PS: Så otroligt pretto avslut på flumfågeln så jag dör : )
11 januari 2010 kl. 3:08 |
läste den publicerade i ett hollandsimporterat caminoex. den första versionen var ju AAAASflummig. Fast fin.
18 januari 2010 kl. 23:22 |
hehe. Men tack!
11 januari 2010 kl. 8:30 |
Jag röstade på flummet, för den var bättre, mysigare och lite Murakamish 🙂 Men jag förstår att det är för flummig för en tidning som Camino, där man vill vara tydlig och slagkraftig (gissar jag). Men det vore härligt om man vågade vara lite flummig ibland.
11 januari 2010 kl. 15:03 |
”Murakamish”, vad är det? Det låter fantastiskt!
11 januari 2010 kl. 15:13
Syftar på författaren Murakami, i hans böcker blandas verklighet och fantasi 🙂 och det är definitivt möjligt att man pratar med djur i hans böcker. http://en.wikipedia.org/wiki/Haruki_Murakami
11 januari 2010 kl. 10:30 |
Flummiga fågeln är bäst. Men det visste du ju redan, eller hur?:)
13 januari 2010 kl. 16:31 |
”Flummiga fågeln”, tjusigt. Det låter som en lätt spejsad barnbok. Ska vi skriva?
18 januari 2010 kl. 8:35 |
Jag lyckas bara ladda hem den officiella, den flummiga har gömt sig bakom ett 404-fel. Snyft. /P
18 januari 2010 kl. 23:22 |
Nä, den fungerar väl?