RSS, nej tack

Det är inte direkt så att folk läser ihjäl sig på den här bloggen. Ett litet, men ack så vackert, antal trevliga människor tittar försiktigt in här varje dag. Eller någon gång i veckan.

Men när jag outar på Facebook att jag skrivit något här, då rinner det till må jag säga. In stormar ni. Läser och klickar. Eller ja, klickar en gång i alla fall. Sedan – nada. Dagen därpå är här tyst som i graven och tveklöst besökslöst.

Zzzzzzzzzzzzz låter det. Ungefär.

Zzzzzzzzzzzzz låter det. Ungefär.

Av ovanstående nödgas jag dra följande slutsatser:

1. Man tycker initialt att jag är en otroligt intressant och skön person och kastar sig över blogg-knappen för att läsa vilka smarta och underfundiga saker jag kan tänkas blogga om.

2. Man läser två sidor, inser att man haft fel och att det bara handlar om en rostig båt och stänger fönstret illa kvickt.

3. Man har glömt punkt 2, och blir återigen alldeles till sig över att jag, just jag av alla människor, har bloggat om något med största säkerhet alldeles overkligt spännande.

4. Man läser två sidor, inser att man haft fel och osv osv osv.

Ni förstår väl att jag bara gör allt det här rostskrapandet och slipandet för er skull?

Annonser

3 svar to “RSS, nej tack”

  1. Kapten Says:

    vadå rost!?

  2. Linlin Says:

    Fast nu bor du i min GoogleReader…

  3. Pelletsmaskinen Says:

    Du bor i min mejlinkorg – allt kommer dit och om jag inte vore så snäll skulle jag aldrig ta mig hela vägen hit. /P

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: