Surt, sa gubben om båten

Jag skulle kunna skriva både en och annan rad om några av de surgubbar som stannar till vid båten, och det ska jag nog göra vad det lider. Idag blev vi grannar med en ovanligt snarstucken variant som – när jag äppelkäckt traskar över för att hälsa – börjar gruffa om våra ”tampar” (det heter för fan tross på en båt av den här storleken) och helt sonika hade knutit loss akteränden och snott den runt någon vass rostig stålkant. Smart drag. Imorrn är det jag som knackar rost så det skvätter på din fina mahogny, var så säker.

Som tur är finns det ju raka motsatser. Pelle till exempel, vår lilla hustomte. Eller båttomte. Han tassar omkring och dyker upp titt som tätt, håller lite koll, tar en lov längs kajen, ser till att allt står rätt till med Daggis även när vi inte är där. Ibland kommer han lagom till kaffet, då pratar han gärna om. Igår luskade jag ut att han fyller 70 nästa år, det måste vi komma ihåg.

9 oktober nästa år måste jag komma ihåg.

9 oktober nästa år måste jag komma ihåg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: